Lördagspyssel i storm

Ibland är jag så nöjd med mig själv! Att jag bara ta mig för att öppna munnen och fråga!
Jag var ute och gick igår, i stormen och helvetiskt kallt, ser jag en karl som slänger bort tegel i en balja.
Djupfryst och lite seg i skallen gick jag säkert flera kilometer innan tanken fastnade.
Dom där vill ju jag ha! Gammalt, stort tegel, men jösses, tillbaka och frågade om jag fick ta.
Det gick bara bra, till måndag hade jag på mig.
Sedan började den svåra biten, att R skulle inse att i samma helvetiska storm och kyla stå och plocka ut tegel var en riktigt bra ide. Tur jag har en ordentlig bil och en snäll karl. För det var svårt att veta när man skulle ge sig, för jag vet inte vad jag ska ha det till. Än. Men till våren vet jag nog och då kanske jag har för lite...
Detta är absolut värt ett fika åt bygg-gubbarna. Ja och till R. Jag är glad ändå!